Malin kunde inte ens träffa sina barn som vanligt

När livet är som vanligt träffar Malin sina vänner framför allt på krogar och caféer – det brukar bli två–tre kvällar i veckan.
Nu blir det den ena ensamma kvällen efter den andra framför tv:n.
– Jag lever fortfarande med att ”om några veckor är allt som vanligt igen”. Om det drar ut längre på tiden kommer det att ge mig ångest på riktigt.

Text: Anna Andersson
Illustrationer: Jenny Svenberg Bunnel

M

alin har aldrig haft svårt att fylla sin tid. Jobb, träning, träffa sina föräldrar och så middagar, eller en öl, med vänner, hemma hos någon eller på krogen – och det var bara på vardagarna. På helgerna tar hon tåget till en ort i Västmanland där hennes två barn bor med sin pappa och går i skolan, och hämtar hem dem till Stockholm.

Det var via dessa tågresor som coronapandemin först grep in i Malins privata liv i mitten av mars. Dels för att det blev väldigt tomt på tågen. Dels för att barnens pappa helt enkelt inte ville att barnen skulle åka till Stockholm – pesthärden. I stället får Malin tillbringa helgerna i Västmanland.

– De säger att man ska undvika ”onödiga resor”, men att träffa sina barn måste väl ändå ses som nödvändigt, resonerar hon.

I

yrkeslivet däremot började coronan påverka redan i februari. Hon jobbade då på en stor myndighet med många internationella kontakter men hade precis skrivit på för ett nytt jobb hos en annan arbetsgivare, för att börja i april.

Någon avslutningstårta blev det aldrig. De sista veckorna på gamla jobbet rådde stabsläge och som kommunikatör ingick Malin i staben. När många kollegor beordrades att jobba hemifrån fick hon fortsätta gå till kontoret och arbeta stenhårt då många frågor skulle besvaras och oro hanteras.

Träffat nya kollegorna på videolänk

Nu har hon börjat på sitt nya jobb men de nya kollegorna har hon inte träffat, inte på riktigt i alla fall. Det blev en dag på nya arbetsplatsen tillsammans med chefen men sedan dess är det hemmajobb och möten via videolänk som gäller.

– Så jag vet ju i alla fall hur kollegorna ser ut. Och deras kök.

Men resten av livet har fallit ifrån. Hon vill inte gå till gymmet och inga vänner ses längre över en öl. Malins mamma är över 70, liksom mammans man, så de sitter hemma hos sig. Mycket av Malins energi går ändå åt till att hantera deras oro och rädsla. Inte minst hennes mammas man är skrämd av viruset och dessvärre kommer rädslan ut som aggressivitet, en sida Malin aldrig sett hos honom tidigare. Han blir inte våldsam men otrevlig, och det går ut över Malins mamma, som i sin tur ursäktar och täcker över. Samtidigt som hon saknar sina barnbarn väldigt mycket. Det märks att situationen tynger Malin.

– Mamma har åldrats fem år på de här veckorna. Mer än något vill jag lugna henne, jag vill bara att hon ska ha det bra.

Ensamma kvällar hemma är en plåga inte lyx

Så visst blir det många telefonsamtal för Malin men i övrigt är hennes kvällar tomma. Det blir många tv-serier – ”Unorthodox”, ”The Crown”, ”Normala människor” – vilket också funkar som samtalsämnen i videomöten med de nya kollegorna.

Självklart känner hon sig ensam, säger hon. I det vanliga livet är en tom kväll en lyx, nu är det en plåga. Det händer att hon kommer på sig med att prata högt för sig själv, och hon ler när hon medger att det börjar bli svårt att hålla stilen rent klädmässigt för vem ser en när man lodar omkring i mjukisbrallor? Ingen alls.

O

vissheten gör det ännu värre, tanken på att det här kan bli utdraget. Det är svårt att inte kunna planera sommaren, vad hon och barnen kan tänkas kunna göra då.

– Jag lever fortfarande med att ”om några veckor är allt som vanligt igen”. Om det drar ut längre på tiden kommer det att ge mig ångest på riktigt.

Även om ensamheten tär, är det inte en partner hon saknar. Det är tre år sedan hon skilde sig och det har hon aldrig ångrat, hon tycker att det är skönt att leva ensam när världen är som vanligt. Den här tiden har fått henne att inse att hon behöver många slags relationer, de livslånga hon har med familjen, men också de dagliga med kollegor och de tillfälliga med människor man möter på stan, på gymmet, på krogen. Utan relationer med andra människor, känner hon sig som ingen alls, säger hon.

– När det här är över kommer jag att bli ett socialt odjur, jag kommer att kasta mig över människor att umgås med.

Fotnot: Malin heter egentligen något annat.

---

Känner du mycket oro och stress just nu? Sök stöd

• De som svarar på Röda korsets hjälplinje har utbildning i psykologisk första hjälpen.
Telefon: 0771 900 800
• Nattetid (mellan kl 21 och 06) kan du ringa Jourhavande medmänniska.
Telefon: 08-702 16 80
• Du kan också chatta med Jourhavande medmänniska
• Till Svenska kyrkans SOS kan antingen ringa eller skriva.
Telefon: 0771-800 650
Eller skriv till deras webbtjänst: sos.svenskakyrkan.se
• Vårdguiden 1177 har också råd till dig som är orolig, vad du kan göra och var du kan vända dig.