”Det är ingen gammal klyscha att vi är flockdjur”
Visst överlever vi utan andra människor men vi mår inte bra.
Det säger psykologen Anna Bennich.
– När vi inte kan vara med vår ”flock” får vi så småningom stressymtom.
Text: Anna Andersson Foto: Kajsa Göransson
Illustrationer: Jenny Svenberg Bunnel
är något hemskt drabbar oss söker vi oss till varandra för tröst och stöd. Det gör den pågående coronakrisen extra svår – att inte få träffas, kramas och trösta går liksom mot våra instinkter.
– Det är ingen gammal klyscha att vi är flockdjur, säger Anna Bennich. När vi upplever oönskad ensamhet får vi signaler att återvända till flocken – har vi då ingen flock att gå till aktiveras det sympatiska nervsystemet och vi får ett kroniskt, lågintensivt stresspåslag som i förlängningen ger symtom.
Anna Bennich har skrivit boken ”Att vinna över ensamheten”. Ofrivillig ensamhet är på sikt farlig, säger hon, och kan leda till exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar. Men de symtomen oroar henne inte än så länge under pandemin, det kräver en lång tid i ensamhet.
De psykiska symtomen kan däremot komma betydligt snabbare. Symtom som orkeslöshet, nedstämdhet, ångest, sömnproblem och irritabilitet kan komma efter bara ett par veckor.
Så att även många som inte är direkt drabbade mår dåligt nu, det förvånar inte Anna Bennich.
– Det finns ju alltid de som har det värre än en själv. Men man kan inte bortse i från att livet har blivit väldigt annorlunda för många. När de faktorer i livet som brukar ge kraft har försvunnit så påverkas vi ju av det.
Till de symtom man kan drabbas av kommer också en djupare, existentiell känsla många brottas med i den ofrivilliga ensamheten. Vilka är vi utan våra relationer? Vi behöver bli sedda och bekräftade och det handlar inte bara om de närmaste relationerna. Många som till exempel jobbar hemma har nog insett hur viktigt det är med kollegor.
– Jag tror vi är många som saknar tramset och även de ytligare samtal man har på jobbet, någon som undrar hur det går med båten. Där båten inte är det viktiga utan samtalet i sig.
Att göra lite är ändå bättre än ingenting och risken finns att man annars mår ännu sämre.
Skapa rutiner och håll dem, rör på dig, se till att du får frisk luft varje dag, umgås digitalt – när rekommendationerna om hemarbete kom i mars var det råden de nyblivna hemmasittarna fick. Men som till exempel Matti berättar så är det inte alltid det räcker. Vad gör man då?
– Jag fattar verkligen om rutiner och digitalt umgänge inte räcker hela vägen – men gör det ändå. Att göra lite är ändå bättre än ingenting och risken finns att man annars mår ännu sämre. Jag tror att vi måste försöka acceptera ett mindre välbefinnande just nu, säger Anna Bennich.
När det här väl är över så tror hon att den här gruppen, som inte är värst drabbad men som ändå mår dåligt, kommer att återhämta sig rätt snabb. I alla fall om alla delar i livet kommer tillbaka och man till exempel inte förlorar jobbet.
– Det beror förstås på hur länge det drar ut på tiden men måendet hänger mycket ihop med kontext, som alltså att delarna i livet som arbete, hem och relationer fungerar hyggligt.
Känner du mycket oro och stress just nu? Sök stöd
• De som svarar på Röda korsets hjälplinje har utbildning i psykologisk första hjälpen.
Telefon: 0771 900 800
• Nattetid (mellan kl 21 och 06) kan du ringa Jourhavande medmänniska.
Telefon: 08-702 16 80
• Du kan också chatta med Jourhavande medmänniska
• Till Svenska kyrkans SOS kan antingen ringa eller skriva.
Telefon: 0771-800 650
Eller skriv till deras webbtjänst: sos.svenskakyrkan.se
• Vårdguiden 1177 har också råd till dig som är orolig, vad du kan göra och var du kan vända dig.
